1,5 år senare *late bloomer*

Om jag hade förstått något av det Kim håller på med angående helgens projekt hade jag skrivit det här. Det går tydligen väldigt bra med kommande installation av rören till brunnen, någon slags "superlösning" är på G som sparar massa tid och pengar. Ett stort tack till T som svetsat ihopa litta (jag är inte så insatt, tyvärr). 

Färdigkittade fönster, hurra!

alltså ALLTSÅ

Den här skulle aldrig passa på landet, men HERREGUUD så fin den är. Om jag hade catjing skulle den få hänga i vardagsrummet i lägenheten

Musfällor och råttgift

Jag vet att jag för några dagar sen lite besviket skrev att katterna låg och sov medan mössen dansade på bordet. Jag tar tillbaks det, jag blir inte besviken om det händer igen. För alternativet var inte alls trevligare.

Båda katterna var vakna hela natten och sprang runt, runt. Hörde först mössens "rata-tata-ta-ta" (ja, så låter deras små klor mot golvet) och sedan hur katterna sladdade i kurvorna för att hinna ifatt. Vid ett tillfälle hörde jag en mus desperat dödsvråla. Kim säger att möss inte har något dödsvrål, men jag är säker på att det pipet jag hörde inte var ett glädjetjut.

Låg fan på helspänn hela natten, rädd för att Sivan (jägaren #1) skulle få tag i sitt byte och stolt presentera det för oss, uppe i sängen. Lyckligtvis (!) blev det ingen jaktlycka, men jag vägrar numera att sova på landet. Ja, det kanske är lite överdrivet men jag skyller på att det är långt till förlossningen i Malmö om det skulle sätta igång ;)

Kim är i skrivande stund och placerar ut lite fler fällor samt GIFT som ska ligga på vinden. Japp. It ain't over til' the fat mouse dies, eller vad det heter.

Vad blir det för något?

I love landet har ju hittills fokuserat på huset, och det är också så jag vill att det ska vara. Men då och då kanske det kommer inlägg om annat, t ex idag; 

DET BIOLOGISKA KÖNET.. 

"Vet du vad det blir för något?" eller "Har ni tagit reda på könet?" har jag fått höra otaliga gånger under den här graviditeten. Både av bekanta och okända. "Ja, vet du vad? Det blir ETT BARN" har jag lust att replikera. Men eftersom jag inte orkar ta några diskussioner har jag bara sagt att det får bli en överraskning. Vad som nu skulle kunna "överraska"? Antingen har barnet snopp eller snippa, kanske du tänker. 

Ja, ELLER så föds barnet med intersexuellt kön, dvs med ett könsorgan som inte går att definiera som antingen manligt eller kvinnligt. Hela 0,5-1% barn föds så (SOU 2007:16), visste ni det? Antagligen inte, eftersom det är tabu att prata om. 

Oftast opereras barnet direkt (givetvis med föräldrarnas samtycke) och smärtsamma uppföljande operationer och hormonbehandlingar kan komma att krävas under flera år efteråt. Detta trots att flera intervjuer med intersexuellt födda visar att de själva hade velat ta beslutet om en eventuell operation i vuxen ålder. 

"Jahaa, ni har sängkläderna i blått.. då blir det en pojke då?"

Det är en skitsvår fråga, och jag förstår problematiken med att inte juridisk kunna definiera sitt kön (ge oss ett 3:e alternativ!!!) eller att föräldrarna inte kan svara "flicka" eller "pojke" på frågan "Vad blev det för något?" som ställs av 

morfar/barndomsvännen/arbetskollegan/grannen/frisören/förskolepedagogen/barnmorskan/kusinen/butiksbiträdet/ etc. etc, i all evighet. 

Jag vet inte hur jag och Kim skulle agera om vårt barn föds intersexuellt, även om jag nu känner att så länge barnet inte lider fysiskt vill jag inte att det görs några ingrepp. Jag vet bara, att väldigt många människor inte accepterar ett barn som inte kan eller vill benämnas som antingen flicka eller pojke. 

Men jag blir knäpp av att tänka på hur viktigt det är för folk att veta vad mitt barn har mellan benen. Och det är ingen artighetsfråga heller i stil med "Vad blev det för födelsevikt?", eftersom 3600g som svar inte gör att folk pratar annorlunda med barnet, syr särskilda kläder, köper specifika leksaker, förutsätter vissa intressen eller kallar barnet olika adjektiv t ex "lilltuffing" eller "sötprinsessan". 

Jag förstår inte heller varför jag skulle vilja veta VAD (jeez) som finns i min mage. Det enda relevanta för min egen del är att jag delvis kommer använda mig av en genuskompensatorisk pedagogik, dvs jag kommer försöka stötta mitt barn lite extra i det som samhället motarbetar pga kön. Såklart efter mitt barns individuella behov, needless to say.

Och det, gott folk, var dagens inlägg om det biologiska könet. Don't get me started om det sociala könet. Eller jo kanske, men en annan gång.

obz: jag förstår att folk i min närhet frågar och blir inte arg, jag blir bara förvånad över att det är så viktigt.

Sista skörden för i år

Golvet, som jag längtat!

YES! Trägolv gör verkligen skillnad. Kvalitén var helt fantastisk också, det behövs bara slipas på någon enstaka fläck annars såg det helt nytt ut. 

Nyupptaget och lite dammigt golv, samt en gullehund

Lite snygga lister på det här så..